Jeg vil kjenne at jeg jeg lever.

I dag er hodet bare fylt med julekonsertene jeg skal være konferansier på i kveld, i Ishavkatedralen. Jeg kjenner at jeg blir sånn "stå i all offentlighet"-stresset, og at jeg både liker og ikke liker det. Det gir et kick, jeg vet det, men det skremmer også vannet av meg. Jeg er i rute med både manus og med gruefølelsene, så jeg vet det kommer til å bli bra. Vi er sammensatte vi mennesker.
Som inspirasjon hørte jeg akkurat Gabriellas sång, fra filmen "Så som i himmelen". Har du hørt den, har du sett filmen? Den sier i grunnen alt om å tørre å leve det liv man har fått.

God søndag, 6. desember og andre søndag i advent.

http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8


Det är nu som livet är mitt

Jag har fått en stund här på jorden

Och min längtan har fört mig hit

Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt

Min förtröstan långt bort om orden

Som har visat en liten bit

Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever

All den tid jag har ska jag leva som jag vill

Jag vill känna att jag lever

Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var

Jag har bara låtit det sova

Kanske hade jag inget val

Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig

För att jag är jag

Kunna vara stark och fri

Se hur natten går mot dag

Jag är här

Och mitt liv är bara mitt

Och den himmel jag trodde fanns

Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv